Hunting Madeleine

Nu är det inte mycket till jakt för min del. Egentligen skulle jag och labbarna ha apporterat fasan idag men jag fick säga ifrån, har för mycket att göra på jobbet vilket också gör att jag inte skrivit sönder den här bloggen.
Rätt lustigt också hur effektivt en tvåårig dotter kan sätta stopp för föräldrars fritidsaktiviteter. Men nästa säsong är hon tre år, då borde det vara lite lättare att komma ifrån och med barnvakter.

Inte så mycket om jakten i media för övrig. Någon tidning ondgör sig över vildsvinen... själv gillar jag vildsvin, trevliga och sociala djur och smakar dessutom förträffligt. Ska fördjupa mig i nassarna här någon dag.

Jag tar ansvar för det jag skjuter. Därför har jag exempelvis en duktig apportör.

Så för ett ögonblick känns framtiden lite ljusare!
Jag har respekt för jaktmotståndare! De har all rätt att tycka vad de vill, precis som jag själv. Jag respekterar även många veganer så länge de verkligen vet varför de sysslar med det de gör.
Lustigt nog kan jag emellanåt uppleva att jag i vissa delar har samma vision som en vegan. Jag vill att djuren ska ha ett bra liv och de ska inte lida. Precis så tänker i stort sett varenda jägare och vi försöker dessutom ta vårt ansvar att se till att det verkligen blir så.
Men så har vi rötäggen, nollkoll-motståndet, de där som över huvud taget inte har en aning men kastar en massa skit ändå.
I början av veckan hade vi ett exempel på det, en insändare som spreds till ett stort antal dagstidningar från en "älgjägare". Vilken jägare som helst insåg, efter att ha läst insändaren, att det bara var en uppkastning från en tonårig nollkollare.
Tyvärr var det inte många tidningar som insåg detsamma utan insändaren publicerades glatt runt om i landet och satte i många fall oss jägare dålig dager.

Men så finns det ett forum på nätet som heter jaktsnack.se, Ett gäng jägarkillar och -tjejer som diskuterar och umgås i detta forum med mycket god stämning.

Sammanfattningsvis kan man säga att följande hände:

• Vegan skriver falsk insändare från en "älgjägare" som publicerats i flera dagstidningar
• Jaktsnack tar upp ämnet, ingen tror på att det är en jägare.
• Några av medlemmarna kollar upp det hela lite noggrannare.
• Insändaren ligger på en vegansida på webben med uppmaning att vem som helst kan skicka ut den med egen signatur.
• Jaktsnack-medlemmarna mailar alla tidningar de sett insändaren i.
• RESULTAT: Flera tidningar har dementerat insändaren i sin egen tidning, flera i hårda ordalag.
  Kolla exempelvis VF: www.vf.se/Asikter/Insandare/2008/Oktober/Vecka-44/Falsk-insandare-i-VF.aspx

  Här är länken till diskussionen på Jaktsnack!  www.jaktsnack.se/index.php?showtopic=14437  

Det är skönt att ha hunden vid sin sida när man jagar...!

Så var man då tillbaka i Skåne. I landskapet med 37 miljoner dovvilt, lika många vildsvin, rådjur, kronvilt samt två älgar.

Och så all denna fågel. Det flaxar egentligen konstant omkring en i omgivningarna och jag tycker att det är rätt fantastiskt att man på sina ställen kan hitta självföryngrande fältfågel, både fasan och rapphöna.

Här uppe i "norr" tror fortfarande många att man kan köpa tio fasaner, släppa ut dem på lilla marken och sedan tro att de ska stanna kvar.

Vi har dock många lyckliga hökar och rävar och det är förstås inte så dumt att de är glada.

Här uppe, strax norr om Stockholm i Roslagen, har vi nu också ett antal lyckliga vargar och björnar. Ja, de är förmodligen så glada att de är i det närmaste  exalterade för här finns dukade bord åt dem överallt.

Får, hästar med läckra föl, drivande hundar och en och annan pudel.

Men nu var det ju i Skåne jag befann mig.

De här dagarna i oktober är jag inbjuden till rough shooting en bit utanför Åhus. Det känns lite konstigt att själv gå med bössan. Var är mina trygga labradorer?

Med hundarna kan man ju vara lite kaxig. Bli lite så där småsur på skyttar som aldrig träffar något så att hunden inte får något att göra medan spanielerna nästan jagar livet ur sig. Visst är det bra med passivitet men bättre när det faller fågel.

Så anländer vi till jakten och hundförarna visar sig, till min glädje, vara en liten gräddtårtbit av både Jaktspanielklubben och Jaktretrieverklubben, flera gamla bekanta ansikten och även en del nya. Tina med spaniels träffar jag för första gången, det var kul!

Men här står jag med bössa och utan hundar, min hjärna vill inte vara med riktigt. Kollegan Magnus, jag och min hjärna, som surmulet följer med efter en del övertalning, går med bössa. Som straff för att hjärnan måste följa med bestämmer den sig för det första för att ta på en extra tröja. Vi ska gå i rätt hög gräsvegetation och det är 15 grader varmt.

För det andra byter den elakt ut PG, känd medlem i Jaktretrieverklubben, mot namnet PO vilket han får heta hela dagen.

Sedan vägrar hjärnan att träffa en endaste fågel. He-he, jag skjuter här och jag skjuter där men träffar INTE. Jo, hjärnan gör en barberarsnygg rakning av fasanrygg som en snabb springer spaniel tack och lov apporterar.

- Grattis! säger Tina. Pliktskyldigast.

Ja, tack, öhh, det känns ju bra...?

Fingrar emellanåt efter visselpipan runt halsen som inte finns där. Huu, läskigt. Jag skulle ha tagit den i alla fall. Man vet ju aldrig, tänker hjärnan. Fast hundarna är ju hemma i Roslagen. Hur smart är det?

Vi traskar vidare, hjärnan och jag, med de andra. Magnus skjuter fasan efter fasan och dessutom någon rapphöna. Så går en hare upp i bra läge framför mig. Jag höjer bössan och osäkrar men hjärnan skjuter inte. Idag vill den uppenbarligen dessutom vara mesig.

Sedan börjar min mobil ringa hejdlöst med min fjolliga och alltför höga ringsignal som inte var avstängd och då börjar hjärnan oroa sig för barnen där hemma. Har det hänt något? Hjärnan måste försäkra sig om att det är lugnt. Magnus, Tina och "PO" tittar med stora ögon på ett hysteriskt samtal till mellanbarnet som i lugn och ro sitter i skolan som vanligt och är tvungen att svara mitt i en engelskalektion.

Så blir det lunch. Resignerad traskar jag tillbaka med de andra men gläder mig ändå åt duktiga hundars arbete, Magnus fina skytte och trevliga människor.

Vid lunchen fyller jag på med två stora hamburgare och en rejäl coca cola. Då blir hjärnan glad och ändrar humör!

Efter lunch åker två fasaner klockrent i backen och hjärnan är nästan förlåten.

Tack hörrni ni som var med samt jaktvärd Lasse och Jenny! Det var fantastiska jaktdagar!

Men det var ju tråkigt för er att ni inte fick se hur säker skytt, ungefär i världsklass, och fantastiskt cool och världsvan jägare jag egentligen är.
Kanske en annan gång!

Presumtiv mördare? Jojo...

Det är rätt lustigt, en person som tagit jägarexamen, har vapenlicens och hamnar i någon större dramatisk händelse som media gärna vältrar sig i, tituleras alltid som jägare.

Nu senast är det Expressen som anser att den misstänkte mördaren i Gällivare ska tituleras jägare. Fast han arbetar uppenbarligen som gruvarbetare. Men det är en bisak, först och främst är han jägare i idiotmedias ögon.

Kungen jagar också, troligen bra mycket mer än en gruvarbetare från Gällivare... Borde han då inte kallas "Jägaren som arbetar som kung emellanåt" i media? Carl XVI Gustaf, Jägare. Jobbar också som kung. Va?

Tänk om den misstänkte Gällivarebon istället hade avvikit från ett bilbingo den aktuella dagen? Hade han då kallats "bilbingospelaren"?

Tror inte det.

Det handlar helt enkelt om att Expressen spelar på folks eventuella fördomar. Jägare är läskiga förtappade machomän. Hallååå! Inte jag!!! Hallååå!?

Samma sak var det förra året vid den tragiska händelsen i Valsjöbyn där en man var ute med sin hund på kvällen och blev attackerad och dödad av björn. Det var en jägare som blev attackerad skrev media.
Jo visst, han skulle jaga nästa dag. Men det är inte viktigt. Mannen var inte jaktklädd, hade inte vapen med sig, han  var bara ute med sin hund den här kvällen.
Som vilken bilbingospelare som helst hade kunnat vara.

Men media ville spä på myten om att björnar bara attackerar jägare.

Varför vill de det? Var finns objektiviteten?
Det är helt uppenbart att vissa tidningar vill svartmåla jägarna. Helt utan grund. Många mördare finns det... en och annan jagar kanske på sin fritid... Tror nog att  det finns mördaräckel som gör helt andra saker, vissa kanske fiskar, spelar golf och... gillar bilbingo. Precis som övriga Svensson.

Och om de nu återger sanningen så jävla dåligt i sådana här fall, hur är trovärdigheten i övrigt?

Tacka vet jag Aftonbladet  fallet med den mordmisstänkte Gällivarebon. De har omtalat den misstänkte med hans riktiga titel, det vill säga gruvarbetare. Inte blåst upp fördomar. Det känns som en liten skärpning. Hoppas att den håller, Aftonbladet!

Aftonbladet: Polisens 7 punkter mot gruvarbetaren
Expressen: Misstänkte jägaren begärd häktad